Tillsammans
Eftersom Tillsammans nu finns på video sedan någon vecka tillbaka, har även jag sett den. Naturligtvis som en av de sista i raden av alla barn av 70-talet, d v s  den grupp jag själv tillhör. Filmen börjar på Francos dödsdag i november 1975. Jag minns den som igår. Det var verkligen precis så omtumlande och efterlängtat som filmen beskriver. Just glädjen i öppningsscenen är egentligen det enda jag riktigt känner igen.

Men visst är det roligt att se alla typerna. Den snälle, förstående. R:aren. Moder Jord:arna. Den militanta grupp 8/lesbiska. Den nyfrälsta. Etc. Det stämmer rätt väl. Att r:aren till slut sticker iväg till Baader-Meinhof är en logisk konsekvens.

Men vi som var med, vet att alla de här typerna aldrig skulle komma på tanken att bo i samma hus. Vi vet också att diskussionerna inte var så töntiga. Att det både var mer allvar och samtidigt mycket mera kul. Och att barnen togs om hand på ett helt annat sätt. Å andra sidan hade det inte gått att göra film på den verkligheten.

Jo. En sak till kände jag verkligen igen: VW-bussarna. Har man åkt i Bosses buss till sommarlägret utanför Laholm 1975, glömmer man aldrig den modellen.(2000)

Video den 21 april 2001.