| Tåg 56 |
 |
| Oskar är lokförare. Och då
menar jag verkligen lokförare. Han lever för sitt jobb. Passar tider.
Är ordentlig. Tittar på klockan. Känner säkert en äkta kärlek till
sina lok. Sämre beställt är det med kärleken till Britta, hans
oerhört mycket yngre fru. Hennes drömmar om livet och äktenskapet
drunknar i tidtabeller, nattjänstgöring, dragkraft och varmgång i
olika hjulaxlar.
Runt det äkta paret kretsar den vackre odågan Lasse. Han stöter på Britta och lyckas få henne i säng en kväll när hon just skickat iväg sin make till ett nattåg - Tåg 56 - med massor med sömnmedel i kroppen. Hon tänkte döda honom på ett smärtfritt sätt. Men Oskar blev så trött så att han inte orkade gå ombord på loket. Lasses nyligen pensionerade pappa tog över och dog i den svåra krasch som naturligtvis inträffade. Ganska intressant intrig. Eller hur? Nå, nu visar det sig att Lasse är spion - det ju är mitt under brinnande krig. Britta avslöjar honom och faller i armarna på Oskar som plötsligt har insett att livet inte bara består av lok. Jag känner några tågfreakar som säkert skulle ha gillat den här filmen om de hade fått se den. Den gick en eftermiddag och jag lyckades programmera videon på rätt sätt. Jag gillade den för att töntfaktorn var hög, för den äkta melodramatiska 40-talstonen och för att George Fant var riktigt bra som spionen Lasse. (1943) SVT1 den 25 september 2001. |