Men en dag möter han en strålande vacker ung kvinna som han med god marginal kunde vara far till. Sådär är storyn och den är naturligtvis traditionell. Richard Gere är inte min favorit. Det saknas alltid några procent i trovärdighet när jag ser honom i en roll. Det beror mycket på att han kompenserar sin bristande förmåga med lustiga små huvudskakningar och bortvänt ansikte hela tiden när han istället borde kunna ge uttryck för känslor.

I vilket fall som helst är Höst i New York sevärd. Inte minst för att den handlar om hur en dålig man kan bli bättre. Richard kommer så småningom i kontakt med sina riktiga känslor även om vägen dit är smärtsam. Tur att de flesta runt honom är riktiga skådespelare. (2000)

Video den 9 juli 2001.