Hip hip hurra!
Jag har länge varit intresserad av skagenmålarna. Kanske beror det på att jag gillar Skagen och har varit där ganska många gånger. Jag har ätit på Bröndum och vandrat på Grenen. Har också kollat på tavlorna. Hip hip hurra! såg jag när den kom 1987. I dag - när jag var hemma och krasslig - såg jag den igen. Och nu såg jag nya saker. Förra gången var jag mer intresserad av själva målningen. Nu såg jag Kröyer och hans önskan att vara ett barn. Hans relation till den handikappade lille pojken är en pusselbit som jag inte ens fattade att den fanns när jag såg filmen första gången.

Riktigt bra. Stellan Skarsgård är ju lysande. Den här filmen tål verkligen att ses om. (1987)

SvT1 den 3 februari 2003.